let us always meet each other with smile, for the smile is the beginning of love.

. det här är kärlek. favorit bilden från förlovningsfesten. i en månad kom esking hem till mina föräldrar för att prata med min pappa. pappa visste mycket , den vise mannen. bara inte att min esking var den mest blygsamma person han skullle möta. min esking kom , helg efter helg för att fråga pappa om min hand. men satt istället och svettades i deras soffa :) efter en månads försök. så drog min pappa upp snacket och frågade rakt ut. du ville fråga mig något , om jag har rätt?! esking var så snabb med orden att jag själv faktiskt inte minns hur dom kom ut. pappa gav grönt ljus och inte skulle det skjutas på längre.
.
. esking ringde sina föräldrar i smyg och helt plötsligt satt vi i bilen på väg hem till honom. där min vännina sätter på mig ögonbindel. leder mig in någonstans. och ger mig något att hålla. väl inne i huset tar dom av mig ögonbindeln. i min hand håller jag 20 blåa rosor som esking har beställt för dom finns bara till salu några dagar vid studenten och nu var det mitt i snöiga februari. sen är dom kaputt borta. och det gör mig ledsen för det är den enda blomman jag tycker om och älskar. men han fixade det. ögonen möter eskings uterum där det finns en enooooooorm banderoll med texten : vill du gifta dig med mig emina? små ljus överallt. hans föräldrar. han & jag. jag svarade nog innan jag läste hela banderollen. däremot så var han för nervös och glömde gå ner på knä. så min fråga var ju klart. i min nervositet : ska du inte ens gå ner på knä. vilket han gjorde .. miiiiiiiiiiiiiin esking.
.
. det skulle bli en liten middag för att fira. familjerna skulle träffas och lära känna varandra. en gäst mer eller mindre , hit eller dit skulle inte göra så mycket. knappt 3 dagar efter så säger pappa att han har bjudit några och att vi behöver en lokal. så det fixar vi också. sen räcker inte maten och drickan som vi hade tänkt oss. så vi la ut det som behövde läggas ut för att pappa skulle få sin fest. först när vi kom till festen förstod vi hur många min älskade far hade bjudit. allt som allt blev familjeträffen utdragen till ca 100 pers. och då förstod vi varför vi åkte till tyskland för att köpa drickan , folket skulle ha. men vi hade en sjukt bra trip. bäst var den på vägen tillbaka i bilen. right älskling. haha.
.
. så sju dagar efter vår förlovning den 20 februari var det officiellt. det var vi två mot världen. och min älskade far hade precis fått sig sin allra bästa vän. det var den allra bästa festen. alla var glada. alla log. alla dansade. även dom som inte kunde. jag blir tårögd bara av att kolla på bilderna. mina föräldrar , speciellt min far blev så känslomässiga att dom i snitt kunde se förlovningsdvd:n 3 ggr per dag i över en månad. han förstod då , hur mycket han skulle komma att älska sin svärson. deras band har blivit så starkt att man ibland tror att det fanns något där långt innan oss. dom frågar alltid om varandra. oroar sig för varandra. ler & skrattar som mest med varandra. skämtar på ett sätt som bara tydligen dom kan förstå. kärlek minsann , det är det som binder två av dom vackraste människorna jag känner. två av männen i mitt liv. min älskade eddie är också en av dom!
.
. Oh min kärlek. minns du oss. var vi stod och vem vi var just dom dagarna? minns du hur lite vi visste och hur små vi var jämfört med nu. märker du också hur vi har växt till oss till ett lyckligt gift par? jag älskar var och vad vi är nu. men ibland så vill jag tillbaka. bara för att stå och skåda , dom snorungarna vi en gång var och fnittra harmlöst åt oss. den dagen min kärlek förstod vi att vi skulle vara en person , resten av livet. den lyckan är obeskrivlig. det är också den lyckan som bygger och tar oss vidare. jag älskar dig min kärlek. jag älskar allt med dig. den dagen , är en dag som föralltid kommer att få mig att le. always & forever min kärlek.
mamma , esking , svärmor , svägerska , jag , pappa , svärfar. & våra gamla ringar :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0